Minneslund

Minneslund

(här finns bilder på hundar som betytt särskilt mycket för mig under åren)

"How can the light that burned so brightly,
suddenly burn so pale, bright eyes..."

Jag kom plötsligt att tänka på den gamla ABBA-låten "The king has lost his crown" och det är precis det som skett nu. Akki har nu fått överlämna sin kungakrona till kronprinsen Maskot, som väntat i många år på den.

Efter 14 år, 7 månader och 23 dagar somnade Akki in för gott. Jag tror han redan några dagar tidigare sa adjö, då han med lite trötta steg kom fram till mig en eftermiddag då jag satt ute i gräset. Han tittade på mig med sina mörka, kloka ögon och la sitt huvud på min axel (som han inte gjort på väldigt länge) och suckade lite. Han lyfte huvudet och gav mig en liten försiktig slick på kinden och så vände han sig om och lufsade sakta in igen.

Sista dagarna försvann aptiten och han orkade inte längre resa sig själv, men ändå klamrade han sig fast vid livet, precis som om han inte ville lämna oss riktigt än. Till slut var det ändå oundvikligt och han somnade stilla in tillsammans med hela sin flock en lite gråmulen höstdag.

Akki, det var inte alls meningen att du skulle stanna på kenneln, utan du skulle egentligen ha flyttat till Arvika. Av olika anledningar blev det inte så och du blev kvar här tillsammans med brorsan Nalle.

Jag har fått följa dig ända sedan du som nyfödd låg i mina händer och du växte sen upp till en stor och kraftfull colliehane. Du blev så småningom pappa till totalt 16 valpar, som i sin tur har fått valpar. Maskot som nu får överta din roll här på kenneln är ju ditt barnbarn och han kommer också att sköta den rollen helt galant!

Nu vilar du ute på en av de ängar där du sprang så lätt i dina ungdoms dagar. Alla övriga hundar var med dig till din sista vila och kanske förstod de att det var slutet på ett långt och härligt hundliv, som de bevittnade.

Jag har planterat en liten röd Rhodendendronbuske och när våren kommer hoppas jag att den slår ut med stora vackra röda blommor, som en liten hälsning från en älskad och trogen vän.

Akki, du kommer för alltid finnas i mitt hjärta, som en av de där hundarna man aldrig glömmer!

Och du, om du träffar på dina föräldrar Trixi och Ceasar, brorsan Nalle samt dottern Skrållan, så kan du väl ge dem en puss från mig också.

Hej då grabben, kommer att sakna dig!

Cesar

(9 juni 1997 - 18 december 2005)

Tack för allt fint vi hade tillsammans.

Alla minnen med dig bevarar jag ömt.

Min kärlek till dig kommer alltid bestå.

Saknar dig, min älskade vän!

Din matte

Dog Breeders Annemone

"Mone"

(5 september 1994 - 21 september 2006)

Mone kom till kenneln som två-åring och var tänkt att användas i avel. Efter ett par missfall fick hon flytta hem till mina föräldrar och blev sen kvar där fram till sin sista dag i livet. Sista året hade hon besvär med en nerv som låg i kläm och detta gjorde att hon inte hade full styrka i ena bakbenet. Regelbunden simträning under våren och sommaren gjorde att hon fungerade ganska bra, men till slut så bar inte benet längre och hon hade väldigt besvärligt att resa sig och de sista dagarna även att gå. Hon hade ingen smärta i benet, utan det fungerade helt enkelt inte. Trots sin begränsade rörlighet tappade hon aldrig humöret, utan var ända in i det sista pigg och alert. Vilket gör beslutet mycket svårare att fatta; när är det dags?

Juni 2002

Nu springer Mone omkring bland molnen och vakar över oss tillsammans med Ceasar och Bamse, som hon levde tillsammans med innan de gick bort.

Mone, du fick ett långt hundliv och vi tror att du trots att du hade det besvärligt sista tiden, ändå fick en lycklig sista sommar. Hej då tjejen, vi kanske ses igen!

Oktober 2005

31 mars 2006 9 september 2006

Tellusdream Golden Bead

"Nalle"

(23 januari 1994 - 15 juli 2004)

Nalle, du var minst i kullen och förblev en liten kille. Av olika anledningar blev du ändå kvar här på kenneln. Du var en glad och sprallig filur, kennelns spellevink. Visst kunde du reta gallfeber på din kullbror Akki och fick ett och annat nyp av honom, men du var lika glad för det!

Nu hörs inte ditt hesa skall här längre och inte ser man dig leka eller hoppa över någon grind, som du även dina sista dagar i livet gjorde med lätthet och en okuvlig glädje.

Du levde ditt liv i full fart ända fram till slutet, men somnade då in lugnt och stilla på en matta du själv valt ut.

Din begravning följdes av alla dina kompisar här på kenneln och nu vilar du ute på favoritängen. Ha det bra, var du än är och tack för att du var den du var!